/\

ANNONS

Flygvärdinnan Birgitta Lindman med ett exemplar av Life från september 1958 där hon själv är på omslaget. Publicerad i “Dröm och verklighet. Ett yrke i det blå”, 2006
Flygvärdinnan Birgitta Lindman med ett exemplar av Life från september 1958 där hon själv är på omslaget. Publicerad i “Dröm och verklighet. Ett yrke i det blå”, 2006

Flyg

50-talet: Flygvärdinnorna var himlens verkliga stjärnor

Modevisning ovanför molnen. En flygvärdinna från SAS satsade på att vinna titeln Miss Airways och en annan hade en konstutställning i Rio de Janeiro. Världen blev mindre och allt var möjligt.

Att säga att SAS var en arbetsplats där saker hände är nog en underdrift. Bolaget startade inte bara nya flygrutter till höger och vänster, eller snarare öster- och västerut, det var helt enkelt coolt att jobba på SAS.

Det var till och med så coolt att en man klädde ut sig till pilot i förhoppning om att åka med gratis till Gotland. Kanske hade han lyckats, om han inte hade insisterat på att som pilot kunna stå upp hela vägen till Visby. Polisen konfiskerade pilotuniformen som han hade lånat till en amatörteaterpjäs.

Det fanns inget en pilot inte kunde göra – de var som Stålmannen, i en tid då den serietecknade figuren bara var 15 år gammal. Och flygvärdinnorna var nästan som kändisar.

Sammanfattningsvis kan man säga att flygbolagen hade stil. 

1950 firade BeKå, då Sveriges ledande modehus (som sedan köptes upp av H&M), sitt 25-årsjubileum med stil genom att hålla en modevisning uppe i luften i en SAS DC-3:a, med ”fyra vackra mannekänger ombord”, som Aftonbladet skrev. Tidningen kallade det för ”historiens första mannekänguppvisning ovanför molnen”.

Händelsen blev en succé i både media och ombord. ”Även flygkaptenen själv, Sven Forsberg, var tvungen att lämna cockpit ett par gånger för att bevittna händelsen.”

Bara ett par månader senare möttes de båda världarna igen när flygvärdinnan Birthe Lund från Danmark representerade SAS i skönhetstävlingen Miss Airways i London. Även om skönhet förvisso var en viktig ingrediens (därav namnet) sa arrangörerna att de var ute efter den ”perfekta reseflickan i luften”.

Sammanlagt skickade 14 större flygbolag från länder som Brasilien, Kanada, England och Nederländerna representanter till London, där Margaret Gudmundsdottir från Icelandic Airlines korades till Miss Airways.

Trots att modevisningen och skönhetstävlingen var specialarrangemang, så var det spännande att bara jobba på ett flygbolag och det kunde öppna dörrar till fantastiska äventyr.

Tänk bara på Brita Booge, en annan flygvärdinna, som under en flygning till Rio de Janeiro började prata med en passagerare som arbetade för ett konstgalleri i Brasilien. När de pratade om konst nämnde Brita Booge i förbigående att hon själv målade. Passageraren bad henne att skicka några prover när det passade.

Brita Booge skickade några av sina pastellmålningar till Brasilien, gallerichefen gillade dem och i september 1950 höll hon en konstutställning i Rio de Janeiro, den första av en skandinavisk konstnär, och tillbringade tre månader där.

Brita Booge hade kombinerat sitt arbete med sin konstnärliga sida tidigare. 1948 hade hon rest runt i USA med en SAS-utställning för att fira 100-årsjubileet av att de svenska invandrarna kommit till amerikanska mellanvästern under det som kallades ”Pionjärjubileet”. Hon besökte svenskättade städer och städer i Illinois som Chicago, Rockford, Waukegan och Moline samt blev även intervjuad i radio.

Vestkusten, en svenskspråkig tidning i Kalifornien, skrev om Brita Booges äventyr, hur hon lovordade flyget och att hon förklarade att det var det snabbaste sättet för svenskamerikaner att resa till Skandinavien.

I Rockford ville en entusiastisk herre donera 20 kg kaffe till SAS.

”När fröken Booge föreslog att gåvan skulle gå till Europahjälpen [en ideell organisation som samlade in pengar till undernärda barn i efterkrigstidens Tyskland] fördubblade han sin gåva. Ryktet spred sig och Europahjälpen kan nu räkna med en donation på mellan 800 och 1 000 kg kaffe från svenskarna i Rockford”, skrev Vestkusten.

Inte undra på att Brita Booge älskade sitt jobb så mycket att hon till Dagens Nyheter sa att trots hennes framgångar i konstvärlden (hon hade fått erbjudanden från gallerier i Paris och Stockholm), så skulle måleriet fortsätta att ”bara vara en hobby”.  Hon skulle inte lämna sitt jobb på SAS.

Inget kunde slå det.

Brita Booge (andra från höger) vid en cermoni på Gander airport i Canada år 1946. Foto från Robert Pelley på bobsganderhistory.com

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng