/\

ANNONS

Det nya avtalet för SAS signeras här av (sittande från vänster) Marcus Wallenberg, P.M. Hansson and Per Kampmann och (stående från vänster) A.Gjöres, E.F. Eckhoff och Prins Axel.
Det nya avtalet för SAS signeras här av (sittande från vänster) Marcus Wallenberg, P.M. Hansson and Per Kampmann och (stående från vänster) A.Gjöres, E.F. Eckhoff och Prins Axel.

Flyg

Tidigt 50-tal: Gör det ordentligt eller inte alls

Det nya företaget var inne på sitt femte år och expanderade överallt, men alla var inte nöjda med utvecklingen. Norrmännen var skeptiska.

Det var ett helt nytt årtionde: 1950-talet. Krigsåren var äntligen över och hade ersatts av stark tillväxt och Europas återuppbyggande. Det nya SAS, där ett danskt, ett norskt och ett svenskt flygbolag slog sina påsar ihop för att genomföra transatlantiska flygningar, hade fått en bra start. På bara några år hade företaget fått ihop ett lag som kunde hantera expansionen med flyglinjer till New York, Montevideo, Calcutta och annorstädes.

Nästa naturliga steg var att utöka samarbetet till alla rutter. Med andra ord var det dags att samla allt under ett tak och skapa ett av de största flygbolagen i världen. Rationaliseringen av driften skulle även leda till besparingar på 12 miljoner kronor (motsvarande cirka 220 miljoner kronor i 2015 års pengavärde).  

Det visade sig emellertid bli lite svårare än man hade väntat sig. 

Norska medier lanserade en anti-SAS-kampanj, i alla fall enligt de svenska tidningarna. Stötestenen handlade om hur makten skulle fördelas i det nya bolaget. VD-posten var öronmärkt för P.A. Norlin, som hade varit SAS VD då bolaget grundades men som sedan hade gått över till ABA, det svenska flygbolag som utgjorde en tredjedel av SAS. Dessutom gillade inte norrmännen det faktum att det nya bolaget skulle ha sitt huvudkontor i Stockholm, när ”alla experter var överens om att Köpenhamn hade varit det bästa alternativet”, skrev Svenska Dagbladet i oktober 1950 där man citerade norska Verdens Gang.

Om norrmännen menade allvar med att dra sig ur är osäkert, men det krävdes en rad förhandlingar på högsta nivå mellan de tre regeringarna för att lösa knutarna.

Svenskarna och danskarna visste att de behövde norrmännen, trots att norrmännen hävdade att de skulle bli femte hjulet. Hade Norge dragit sig ur skulle flygbolaget ha förlorat en del av sin flotta och hade förmodligen inte kunnat flyga på alla sina destinationer.

Enligt rapporter i media filade Norge på alternativa planer, och konkurrerande flygbolag hade sagt att de skulle samarbeta med det nya oboeroende norska flygbolaget DNL.

I slutet av oktober 1950 skulle ett möte i Sola utanför Stavanger hållas med transportministrarna från alla tre länder för att mejsla fram ett avtal: Torsten Nilsson från Sverige, Nils Langhelle från Norge och Frede Nielsen från Danmark. Danmark och Norge hade även sina finansministrar, Viggo Kampmann respektive Olav Meisdalshagen, redo att bege sig till Sola. Sverige hade även planerat att ta in P.A. Norlin och finansmannen Marcus Wallenberg i förhandlingarna.

Mötet fick skjutas upp på grund av en regeringskris i Danmark, men när de träffades tio dagar senare kom de tre ministrarna fram till att det bara fanns ett sätt att göra bolaget mer lönsamt och effektivt: ytterligare expansion.

”Ministrarna kom fram till att det skulle vara det bästa för varje enskilt land och Skandiavien som helhet om det bara fanns ett flygbolag som kunde konkurrera med utländska bolag” skrev Svenska Dagbladet. Artikeln hade rubriken ”Ministrar helt eniga om SAS i Oslo”.

Ministrarna beslutade att rekommendera att avtalet skulle ratificeras av deras respektive regeringar. Riksdagarna röstade ja och i februari fick SAS monopol på internationell flygtrafik från Skandinavien, medan de tre inrikesbolagen lade ner sina verksamheter.

Det nya bolaget hade sitt huvudkontor i Stockholm och P.A. Norlin var ny VD.

Nästan omedelbart efter att avtalet hade röstats igenom meddelade det nya bolaget att man planerade för ett stort investeringsprogram värt 130 miljoner kronor (ungefär 2 miljarder kronor idag) för att beställa sju nya DC-6B-flygplan och tjugo Convair 440-flygplan.

Gör det ordentligt eller inte alls.

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Senast ändrad: 15 februari, 2016

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng