/\

ANNONS

Madeleine Rapp. Foto: Pontus Höök
Madeleine Rapp. Foto: Pontus Höök

Människor

Möt Madeleine Rapp – prisbelönt bartender

Madeleine Rapp, bartender på en av New Yorks hetaste lönnkrogar, vill blanda dig den bästa drinken du någonsin fått.

Termen lönnkrog kan väcka en del tankar om hemliga cocktailbarer som serverar fantastiska drinkar, men Madeleine Rapp, som tidigare vunnit Sveriges Bartender’s Choice Awards, är inte särskilt imponerad.

– Vet du att det var då termen ”badkarsgin” föddes? Drinkarna har förmodligen aldrig smakat så illa som under den tiden. Och man hade ingen aning om varifrån spriten kom, säger hon.

Lönnkrogarnas glansdagar var på 1920-talet under den amerikanska förbudstiden, då de dök upp överallt i landet och serverade olaglig sprit. När förbudstiden tog slut 1933 försvann också lönnkrogarna. 

Madeleine Rapp gör en Kerb Crawler. Foto: Pontus Höök

Men nu dyker de upp igen, i synnerhet i New York. Idag är de lagliga krogar som serverar lagliga drinkar. Lönnkrogsetiketten refererar mer till den lite ljusskygga känslan och att ingångarna inte är markerade, trots att de oftast har både en hemsida och finns på sociala medier där de talar om adressen.   

En annan aspekt hos de nya lönnkrogarna är kvaliteten på drinkarna, som i mindre utsträckning baseras på tre delar soda och en del alkohol som förr i tiden, utan mer på det hantverk som kommit att definiera det som många kallar den nya konsten att blanda drinkar, mixology.  

Den här drinkrevolutionen har spridit sig över världen och Madeleine Rapp, som idag är en ryktbar bartender på en av New Yorks trendigaste lönnkrogar, Dead Rabbit, växte upp i Örebro, som också bevittnat övergången. 

Ägarna till Dead Rabbit insisterade på att hjälpa henne att få sitt amerikanska visum. De ville ha henne och ingen annan.

– Jag hittade något som jag var riktigt bra på. Jag spelade fotboll och oboe, men jag gillade dem inte och jag var inte särskilt bra på dem, säger hon.

Hon tog ett jobb på nattklubben Strömpis i Örebro. Men hon slutade nästan efter sin första dag efter att ha öppnat 200 flaskor vin genom att dra upp korkarna för hand, eftersom hon inte vågade fråga hur korkskruven fungerade (idag är hon utbildad sommelier).

Detta var 2005 och bara ett år senare hade hon fått jobb på ett hotell i Stockholm. Därifrån arbetade hon sig igenom ett antal svenska inneställen, som Svartengrens, Kåken, Nytorget 6 och East

– Det är ett yrke där man måste utmana sig själv hela tiden, säger hon för att förklara varför hon jobbat på så många ställen, och fortsätter:

– Det är även en kreativ process som handlar mycket om teamwork.

Hennes flytt till Dead Rabbit ser dock ut att kunna bli lite mer varaktig.

Madeleine Rapp har ett gott självförtroende. Baren är hennes domän och hon vet vad hon sysslar med. Men självförtroendet blir aldrig till överlägsenhet. Hon skulle aldrig tala om för dig vad du borde dricka om hon inte gillar din beställning. Hon tar också gästfrihet på allvar.

– Jag blir så trött på servitriser och bartendrar som dömer kunderna utifrån vad de beställer. Vem är jag att tala om för dig vad du ska dricka? Visst, om du kommer in här och ber om en gin och tonic så kanske jag föreslår något från menyn, som vi är riktigt stolta över. Men jag skulle se till att du fick den bästa gin och tonic du någonsin druckit om det är det du verkligen vill ha, säger hon.

Dead Rabbit är en liten bar på övervåningen till en irländsk pub, lite märkligt placerad bland skyskraporna i Manhattans finansdistrikt. Madeleine Rapp säger att allt hon vill är att gästerna ska gå därifrån och vara så nöjda att de pratar med alla sina vänner om det. 

Hon gör en ”Kerb Crawler” till mig. Den är väldigt rosa, men eftersom jag är tillräckligt gammal för att inte bry mig njuter jag ohejdat.

– Det är en drink som hör hemma i tillåtelsetiden, säger Madeleine Rapp och skrattar.

Att lyckas med att få en arbetsgivare i New York att sponsra ditt visum och göra en sådan investering i dig är imponerande. Du kan fråga vem som helst som lyckats ta sig till USA, i synnerhet i restaurangbranschen, där det finns ett överskott på inhemsk arbetskraft. Men Madeleine Rapp har rest över hela världen. Hon har besökt så många barer och blivit vän med så många bartendrar och barägare att hennes nätverk sträcker sig över hela världen. Hon är ett namn i branschen.

– Jag jobbade för den här möjligheten i sex år. Och jag kom hit för att utmana mig själv och för att bli en bättre bartender, säger hon.

Men trots att hon är en del av mixology-generationen låter hon sig inte imponeras av termen

– Jag antar att någon ville ha ett erkännande för sitt arbete. De säger ”vi är inte bartendrar, vi är mixologists”. Men jag köper inte det. Jag har bara hand om baren. Precis som bartendrar har haft i alla tider. På 1800-talet var det ett fint yrke. Att blanda och göra goda drinkar är bara en del av jobbet. Att ha hand om baren, som innebär att visa gästfrihet och ta hand om kunderna, försvinner i den etiketten. Det är därför som jag och många andra hellre är stolta bartendrar än mixologists, säger hon. 

Text: Henrik Ek 

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Senast ändrad: 31 juli, 2017

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng