/\

ANNONS

Foto: Clément Morin

Resmål

Catania – En ny italiensk stad att upptäcka

Rom kommer alltid att vara den Eviga staden, men Catania, konkurrenten på Sicilien, kan definitivt kalla sig återuppståndelsen stad.

Det är en tidig fredagsmorgon och solen strålar ner på den vackra Sant Agata-katedralen vid Piazza del Duomo, i Catanias centrum. Catania har fler soltimmar än någon annanstans i Europa, i genomsnitt 2 500 timmar per år, eller nästan sju timmar varje dag, så det är ingen ovanlig syn. Även en höstdag som den här, är det är cirka 26 grader mitt på dagen och heta sommardagar kan det vara upp till 40 grader varmt.

Senare på morgonen livas Piazza del Duomo upp av en och annan morgonpigg turist och ortsbor på väg till morgonbönen eller jobbet, gamla och unga på vespa och – inte att förglömma – baristorna på Caffé del Duomo som energiskt ser till att gästerna får en bra start på dagen. “Un cappuccino, prego”.

För Catanias många fiskebåtar börjar den nya dagen ännu tidigare – redan innan gryningen. De landar sin fångst på La Pescheria, fiskmarknaden på Via Pardo, runt hörnet från Piazza del Duomo. Från tidig morgon till lunchtid är luften full av ljud – rop, skrik, prat och köpslående – kring det enorma utbudet av fisk från Joniska havets generösa skafferi. Här är alla sociala med stort S. En av fiskhandlarna bjuder på generösa smakprov av sina läckerheter, och delar med sig av sitt lokala favoritrecept, på en blandning av sicilianska och engelska – babyansjovis stekt i olivolja med ägg och vitlök, toppat med ...”friiish prezzemolo. Comprende?” ”Si, si, comprende, fresh parsley”. 

Solskenet är alltid välkommet, men det är något särskilt lockande med en soldränkt morgon i Catania, oavsett om du kopplar av på den soliga sidan av Piazza del Duomo eller shoppar i skuggan på marknaden. Siciliens näst största stad, som idag har 300 000 invånare, koloniserades först av grekerna, sedan av romarna i över 1100 år. Etna, Europas största och mest aktiva vulkan, tornar upp sig över den seglivade staden, som upplevt många förödande jordbävningar. 1693 blev staden i princip helt förstörd av ett domedagsliknande vulkanutbrott.

Det är ingen tillfällighet att Catania valt återuppståndelsen som symbol. Många av stadens byggnader har återuppbyggts med hjälp av lavan som strömmade ut under vulkanutbrottet. Och de lokala bönderna började odla sina grödor, bland annat de viktiga vindruvorna, på de stora områden som täckts med ny bördig mylla, mineralrik genom vulkanaska – ett stort plus för vinodling. Traditionen de startade har fortsatt och vidareutvecklats. Föga förvånande finns det idag många vingårdar i Etna-området, som nu är känt för sina fina viner.

I slutet av Catanias huvudgata, Via Etna, reser sig den ännu aktiva och mäktiga vulkanen 3 300 meter över oss, men den framkallar inte daglig skräck hos dagens Catania-bor, trots att den globala uppvärmningen kan öka hotet i framtiden.

– Etna är inte ett hot folk tänker på varje dag. Idag vakar experter med teknisk utrustning över vulkanen och dess rörelser varje dag. Vi hade några få skalv förra veckan, men inget särskilt, säger Eduardo, en sorglös stadsbo i medelåldern.  

Catanias stadssymbol, dess landmärke så att säga, är en elefant, som kanske anses som amulett till skydd mot Etnas utbrott. Symbolen kommer bokstavligen till uttryck som U Liotru, eller Fontana Dell’Elefante, en stenstaty med en obelisk på Piazza del Duomo, en del av den återuppbyggda stadskärnan.

Katedralen har fått sitt namn efter Agata, en ung jungfru som dödades av romarna år 251 för att hon uttryckt sin orubbliga gudstro. Hon blev senare helgonförklarad och nu är hon stadens skyddshelgon.

U Liotru-elefanten är ett lokalt landmärke i staden. Foto: Clément Morin.

– För många av de troende är hon en viktig symbol för staden och dess historia, men det finns även många icke-troende i Catania. Och det finns många olika åsikter och andra symboler, anförtror oss en icke-katolsk catanian när vi närmar oss Porta Garibaldi i slutet av den långa Via Garibaldi.

Högst upp på porten reser sig Fenix ur askan, en symbol för återuppståndelsen som många Catania-bor anser vara ett sannare landmärke än den lite märkliga elefanten, U Liotru. Det är inte heller någon tillfällighet att Phoenix, Arizona är Catanias vänort.

Det finns förstås tillräcklig med fallfärdiga byggnader på gatorna runt Porta Garibaldi för att man ska glömma tanken på återuppståndelse.

– Det stämmer, säger en bofast dansk. Men ni skulle ha sett Catania för tio år sedan, tillägger han sedan. Det var mycket värre då.

Men Catania är definitivt en levande stad, med storstadspuls och här-och-nu-atmosfär. På Via Monsignor Ventimiglia, den långa infartsvägen, sitter otåliga Catania-bor i sina bilar och tutar i de kroniska trafikstockningarna på väg någonstans, medan vesporna väver ut och in mellan bilarna.

Ändå känns staden vänlig och inbjudande, och här är inte lika många turister som i kuststäderna Taormina och Syrakusa. Att Catania-borna oftast inte är så bra på engelska är inget hinder, det är bara en utmaning som kan övervinnas med leenden, gester, miner och enkla universella ord, och du känner dig mer än välkommen i de många barerna och restaurangerna. Här finns verkligen en skön mix av avspänd provinsiell livsstil och sjudande storstadskosmopolitism. Utländska besökare är definitivt inget nytt fenomen i Catania på Sicilien. 

– Först invaderades vi av grekerna, sedan av romarna, så vi kan väl närmast beskrivas som bastarder, säger Eduardo, en sicilianare med ett självironiskt leende. Han tillägger att det finns interna skillnader mellan sicilianarna. Han målar upp en historisk bild av den traditionella rivaliteten mellan Catania och Palermo, öns största stad, på nordvästsidan. Vid ett tillfälle flyttades regeringen från Catania till Palermo. Det verkar ha lett till att Catania-borna betraktar sig som flitiga, hårt arbetande affärsmänniskor, medan de som bor i Palermo är administratörer i den offentliga sektorn. Det är till dem Catania-borna betalar sin skatt.

Eduardo, som arbetar i oljebranschen har rest världen över. Han betraktar sig som en världsmedborgare, mer humanist än religiös, och han talar oklanderlig engelska. Men han är också en äkta Catania-bo med familjerötter tillbaka till 1800-talet. Och som Catania-bo bär Eduardo på återuppståndelsegenen.  

– Jag brukade bo här i innerstan. Sedan flyttade jag ut på landet, men nu är jag tillbaka, och det känns rätt, säger han innan han promenerar hem för att lägga fisken han just köpt i kylen.

Livet är gott, inte bara för Eduardo, utan även för han son, som är en känd kock, och för de andra ungdomarna i staden. I ett par historiska byggnader tillägnar sig unga Catania-studenter visdom och kunskap. I det nästan 600 år gamla benediktinska munkklosteret på Piazza Dante Alighieri, en byggnadsskatt från barocktiden, som finns med på Unescos världsarvslista, finns humanistiska fakulteten på Catanias universitet. Utan en av byggnadens flyglar kan man se ett stort berg av stelnad lava utanför fönstret.

– Den glödande lavaströmmen stannade upp här 1653, berättar en lokal historiefantast, och tillägger att stadborna svarade med att lägga tjocka, genomblöta mattor utanför väggen.

Kanske stärktes deras tillit till gud den dagen.

Innergården på kemiska fakulteten.

En av de många byggnader i Catania som förstördes 1693, var eleganta Villa Cerami, som under utbrottets efterdyningar köptes av en adelsman som restaurerade villan och inredde den med barockmöbler. Idag finns den juridiska fakulteten på Catanias universitet (som har en särskild klang på Sicilien som historiskt hemsökts av maffian) i villan. I den lilla trädgården utanför huvudingången, ser man ofta flitiga studenter som hänger över sina böcker under skoldagen. Men när föreläsningarna är över samlas de på de närbelägna trappstegen på Via Crociferi och på barerna längs gatan.

– I motsats till Palermo har Catania ett mycket intensivt nattliv, kanske för att staden ligger närmare italienska fastlandet, eller kanske på grund av alla studenterna, skriver en siciliansk resebloggare.  

Eller som en bofast ung kvinna uttrycker det: ”jag är störtförälskad i Catania och dess gator”.   

Det är inte att undra på. Varma vår-, sommar och höstkvällar samlas studenter och icke-studenter på gatorna utanför de små barerna och trottoarcaféerna, där man kan höra gitarrmusik och spontan sång, och luften är fylld med kärlek eller åtminstone kamratskap.   

Men inte den här fredagskvällen. Efter ett våldsamt åskväder när himlen öppnade sig skickades universitetsstudenter och skolbarn hem tidigt. Det visade sig vara ett klokt beslut. På ett par minuter förvandlade ett nästan subtropiskt ösregn stadskärnan, fiskmarknaden och andra marknader till ett översvämmat kaos. Alla skyndar sig inomhus, tränger ihop sig på caféer och restauranger, medan driftiga paraflyförsäljare poppar upp överallt och göra lysande affärer.

Förvandlingen från 26 grader och sol vid lunchtid, till 60 mm tropiskt skyfall är svindlande. Men vi är i Catania där det regnar mycket på vintern, även om indiansommaren ibland varar till långt in i november. Vad kommer sedan? Ett par kyliga vintermånader föregår en tidig vår, och efter det en lång solig sommar med ständig värme och upp till 27 grader i vattnet. Kommer klimatförändringen att påverka Catania ännu mer än det som hände 1693? Det är ett tänkbart scenario inom en inte alltför avlägsen framtid. Ett annat scenario är att återuppståndelsestaden med sin envisa befolkning, övervinner oddsen, och fortsätter leva upp till sitt rykte och förblir den obetvingligt karismatiska staden på östra Sicilien.  

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Senast ändrad: 7 februari, 2019

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng